Skrivet av: fantasyflickan | december 16, 2010

När får man ge upp?

Jag brukar säga att jag inte ägnar tid åt att läsa ut bäcker jag inte gillar nu för tiden. Men den här gången var det svårt att inse att det inte gick längre. Jag ville så gärna tycka om China Miévilles Perdido Street Station, men efter fyra omlån och en läsning som bara tagit mig 173 sidor in i den över 600 sidor långa boken erkänner jag mig besegrad.

Den var inte dålig, absolut inte. Då hade jag inte kämpat så länge. Författaren har byggt upp en fantastisk värld befolkad med människor och en mängd andra varelser som försöker överleva i en grym och oförlåtande stad, New Crobuzon. Forskaren Isaac får ett uppdrag han inte kan tacka nej till, en Garuda som har fått vingarna borttagna vill ha tillbaks förmågan att flyga. Samtidigt får Isaacs Kheperi-flickvän (Kheperi är ett folk med människokroppar och insektshuvuden) Lin, som är konstnär, förfrågan om att göra en skulptur av en av stadens gangsterbossar.

Vad det hela kommer att leda till vet jag inte. Och visst är det ett spännande upplägg? Jag vill gärna veta hur det hela utvecklar sig. Tyvärr kommer handlingen bort i alla detaljer som hela tiden presenteras. Författaren matar på med så mycket att jag hela tiden tappar tråden och läsintresset. Det är samma fenomen som när jag försöker läsa Strindberg. Jag blir så uttråkad av alla detaljer i miljöbeskrivningarna att jag till slut inte kan se själva historien som utspelar sig. Det är alltså inte dåligt, det bara funkar inte för mig.

Under tiden som jag har hållit på med den här boken har jag i stället ägnat mig åt att läsa om några Modesty Blaise-böcker, några Sagan om Isfolket, lite Oscar Wilde och löst en massa korsord. Och när man måste hitta på ursäkter för att slippa läsa boken man håller på med då kanske det är dags att ge upp?

Annonser

Responses

  1. Det blir lite mer action när en av larverna Isaac har i sin samling förpuppas och kläcks. Jag minns tyvärr inte riktigt hur långt in i boken det var men det borde inte vara så långt fram från dit du kommit.

    • Larven var på väg att förpuppas när jag slutade. Men jag orkade helt enkelt inte mer just nu. Visst är jag nyfiken, men boken finns ju kvar och jag kanske tar upp den någon annan gång.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: