Skrivet av: fantasyflickan | augusti 26, 2010

Lyckan kom som ett brev på posten

Jag skulle inte köpa några böcker. Det hade jag bestämt. Men jag ”råkade” surfa in på Bokbörsen, gjorde en sökning på David Brin och upptäckte att en säljare hade alla böckerna i Uplift-serien till salu för ett mycket bra pris. Det var bara ett erbjudande jag inte kunde motstå. Jag beställde de fem jag inte hade och i dag kom de i ett paket på posten. Ett stort och brunt paket låg i en av postens plastpåsar med bara ena hörnet nedstoppat i vår postlåda. Resten fick inte plats. Tur att det inte regnade i dag och att jag tittade ut innan paketet ramlade ur och hamnade på marken!

Inte så smart av brevbäraren kanske, men det var ren och skär lycka att få plocka upp böckerna. Fast jag får suga på karamellen ett tag till. Nu ska jag iväg och jobba i ett par veckor till och vill inte släpa böckerna fram och tillbaka. De får vänta tills jag kommer hem igen. Åååhhh vad jag längtar!

Skrivet av: fantasyflickan | augusti 26, 2010

Sugen på currywurst

Gjorde en räd på biblioteket här om dagen och fick äntligen tag på Upptäckten av currywursten av Uwe Timm. En härlig liten pärla till berättelse var det.

Boken utspelar sig i Hamburg. Bokens berättare hamar i en diskussion om när currywursten uppfanns. Derlin i slutet av femtiotalet tror någon. Hamburg  och ett tidigare årtal tror berättaren. Han minns nämligen fru Brückers korvkiosk och currywursten han köpte där som barn. Men han är inte helt säker på att det var hon som uppfann den, så han beger sig till Hamburg för att ta reda på hur det egentligen var.

Där kastas vi in i en berättelse om kärlek och svek i andra världskrigets Hamburg.

När jag försökte beskriva boken handling för min syster blev reaktionen: ”Det låter ju jättetråkigt.” Men den här berättelsen är långt ifrån tråkig. Ok, det är ingen action direkt, men det behövs inte. På något sätt dras jag in i boken och känner hela tiden en liten knut av spänning i magen. Ska vi verkligen få reda på hur currywursten upptäcktes?

Jag har faktiskt bara en enda invändning mot boken och det är att den gärna hade fått vara lite längre. De 184 sidorna försvann alldeles för snabbt.

Vill ni veta mer så har Snowflake skrivit om den här och min bloggarvän Eva här.

Skrivet av: fantasyflickan | augusti 20, 2010

Fantasyflickan lever

Jag är äntligen hemma efter en lång (men rolig) jobbsommar. Eftersom jag inte hade någon dator med mig och inte ville sitta och blogga på jobbet blev det tyvärr inte mycket skrivet här. Men däremot har jag läst desto mer. Några av höjdpunkterna:

Ann Cleeves deckarkvartett som utspelar sig på Shetlandsöarna. Nu bara måste jag åka dit.

Vid stjärnhavets strans av David Brin. Om jag förstår det hela rätt är det den andra delen i en serie, men det gick alldeles utmärkt att läsa den som fristående. Fast den gav så mycket mersmak att jag genast vill läsa fler.

I djävulens sällskap av Peter Robinson. Här återupptar han bekantskapen med några av karaktärerna från I ondskans spår. Som dessutom ska bli tv-film med Stephen Tompkinson i huvudrollen som kommisarie Alan Banks, läser jag på Peter Robinsons hemsida.

Och eftersom jag inte heller hunnit läsa så många bloggar ser jag att jag har missat den jätteroliga första raden-utmaningen. Men det har varit kul att läsa bidragen i alla fall.

Nu har jag just varit på biblioteket och lånat med mig en bunt hem. Den närmaste veckan återfinns jag i soffan, med en kopp te och en bok. (Eller möjligen på en filt ute i trädgården om vädret är på humör. Även här med te och bok förstås.)

Skrivet av: fantasyflickan | juni 30, 2010

En flytt kom i vägen

Den extrema torkan här på bloggen beror på att jag tillfälligt flyttat iväg för ett sommarvikariat. Eftersom datorn har fått stanna hemma har jag lite svårt att få tid till mitt bloggande. Men fördelen med att inte ha dator hemma är att jag hinner läsa desto mer. Jag har faktiskt gott hopp om att komma ifatt i min bokhög. Jag måste bara hålla mig ifrån biblioteket. Där finns det alltid en massa spännande som lockar och med en deadline är jag förstås tvungen att läsa de böckerna först.

Skrivet av: fantasyflickan | juni 1, 2010

Bloggtorka

Nu har jag varit himla dålig på att uppdatera här under en tid. Det är bara för att jag har haft så mycket att göra och i helgen hade mitt mobila bredband ingen mottagning, så det var bara att vänta tills det kom igång igen. Eftersom jag är mitt emellan två jobb hade jag heller ingen möjlighet att blogga på jobbet. (Ok, det kanske inte är något vi ska uppmuntra, men när man har rast kan det ju hinnas med ett inlägg eller två ;-)

Så snart jag har storstädat lägenheten, tvättat och i alla fall påbörjat packningen inför sommaren sska jag försöka komma ifatt med lite recensioner av det senast lästa. (Och eftersom städningen går något trögt lär det inte bli förrän tidigast i morgon kväll. Men det kommer.)

Skrivet av: fantasyflickan | maj 25, 2010

Ett senkommet bokbyte

Under stora bokbytardagen i förra veckan blev det en del bokprat här på jobbet och en kollega tyckte att jag absolut skulle läsa Vid stjärnhavets strand av David Brin. Jag har hört talas om författaren och tycker definitivt att det låter som en bok för mig. I dag fick min kollega med sig boken och i utbyte fick han Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Tror att vi båda kommer bli nöjda!

Skrivet av: fantasyflickan | maj 25, 2010

Glömde handduken…

Jag missade att få med mig handduken i dag, men min scarf är ganska stor och fluffig och har faktisktt fått vara stand-in för en saknad handduk vid mer än ett tillfälle. Så man kan nästan säga att jag har en handduk med mig.

Skrivet av: fantasyflickan | maj 20, 2010

Har bytt en bok i dag

Jag hade först tänkt mig ett evenemang som involverade hela företaget, med ett bokbytarbord i receptionen som alla

kunde ta del av. Men orken tröt och det slutade med ett mejl till mitt lilla jobbteam. Några blev riktigt entusiastiska, men till slut var vi bara två som ha


de tagit med oss böcker. Som tur var lyckades vi båda hitta något bland varandras böcker (vi hade tagit med flera) och jag bytte Stephen Kings Dreamcatcher mot en välläst kultklassiker, The Dice Man av Luke Rhinehart.

Skrivet av: fantasyflickan | maj 19, 2010

Fyra omlåningar senare…

…har jag äntligen läst ut Alastair Reynolds Revelation Space. Och det var inte bokens fel att det tog så lång tid. Eller det var i alla fall inte på grund av att den var dålig, tvärtom var det en fantastisk sf-upplevelse. Men den var något för komplicerad för min just nu ganska tröttkörda hjärna så det tog tid.

Det här är ingen bok man läser som ren avkoppling, och inte heller är det någon vidare sänglektyr efter en lång arbetsdag. Alastair Reynolds kräver uppmärksamhet och koncentrartion av läsaren eftersom handlingen är riktigt komplicerad.

Inte nog med att språket är svårt, med många tekniska termer, som jag som humanist måste tänka efter innan jag förstår vad de innebär, i början hoppar författaren i både tid och rum. Att sätta sig in en en ny fantasy- eller sf-värld betyder alltid lite extra besvär, men det här var nog det värsta jag varit med om sen jag började läsa Iain M Banks Culture-böcker för drygt tio år sedan.

Men det var väl värt besväret. Jäklar vad bra den var! Boken är det första i en trilogi som utspelar sig i en framtidsvärld där människan har koloniserat rymden, men till allas förvåning verkar vi vara ensamma i universum. I centrum står Dan Sylveste. Han letar efter bevis på andra civilisationer än vår egen och på planeten Resurgam finner han spår av en, ett folk som kallades Amarantin. De verkar ha nått en viss teknologisk utveckling, men plötsligt försvinner de i något som Sylveste och hans kollegor kallar för Händelsen, The Event. Enligt undersökningarna ser det ut som att deras sol har exploderat och raderat ut hela civilisationen i ett slag. Men är det här hela sanningen?

Nu kommer jag nog ta en liten paus för mer lättsmält litteratur ett tag, men jag kommer definitivt återvända till Alastair Reynolds och hans universum.

Skrivet av: fantasyflickan | maj 5, 2010

Jag fäller en tår för Peter O’Donnell

Det går inte ens att uttrycka i ord hur mycket Peter O’Donnell och hans serie Modesty Blaise har betytt för mig. Jag skulle helt enkelt inte varit den jag är i dag utan dem.

Därför är det med stor sorg jag läser hos Snowflake att Peter O’Donnell har gått bort 90 år gammal. Jag fäller en tår för honom och tröstar mig med att han och hans skapelse, Modesty Blaise, kommer att leva vidare i mångas hjärtan. Även GP har en artikel om hans död.

Jag upptäckte serien första gången när jag var runt 13. Jag hade läst ut alla Fantomen i sommarstugan och letade efternågot mer. Jag hittade ett Agent X9 Specialalbum som min faster lämnat och blev helt fängslad av Modesty Blaise. Den sommaren letade jag igenom min fasters seriesamling och läste alla Agent X9 jag kom över med Modesty Blaise. Efter en sommarvecka hos min faster upptäckte jag även böckerna i hennes bokhylla. Jag lånade hem allihop och läste dem på några veckor. Min kusin hade seriböckerna med Modesty från Alvglans som jag lånade och läste. Och efter det insåg jag att jag måste börja på en egen samling.

Under hela tonåren letade jag på loppisar och marknader efter gamla Agent X9. Jag köpte på mig både romanerna och serieböckerna från Alvglans. Sedan dess har samlingen utökats med de böcker jag hittat på engelska, några av böckerna O’Donnell skrev under pseudonymen Madeleine Brent och många många Agent X9. Jag har faktiskt alla med MB sedan 1978, och ganska många av de som kom dessförinnan också.

På Bokmässan i Göteborg 1996 hade jag även turen att få träffa Peter O’Donnell och få en bok signerad. Jag var så nervös att jag blev helt stum och med nöd och näppe lyckades klämma fram mitt namn för signeringen. Som tur var hade jag min mamma med mig och hon hade sinnesnärvaro nog för att be om att få ta ett kort på mig tillsammans med O’Donnell. Som den gentleman han var sa han naturligtvis ja.

Någon gång skrev jag även ett brev till honom för att berätta hur mycket Modesty hade betytt för mig, men jag vågade aldrig posta det. Jag hade faktiskt till och med tagit reda på hans adress! Jag ångrar förstås att jag aldrig skickade iväg det där brevet, men jag är säker på att Peter O’Donnell visste hur uppskattad han var och hur många liv han berört.

I kväll ska jag läsa om det första äventyret jag läste och gråta en skvätt. Farväl Peter O’Donnell.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier